Jag hade anmält mig som frivillig att utreda mörkertalen. Händelserna som inte fanns.

De som intresserade mig mest var de som människorna inte såg något skäl att delge någon annan. De var helt enkelt så bagatellartade för personen ifråga att denne inte skulle komma på tanken att berätta om det.

Motiverade mörkertal, brukade jag kalla dem, nånstans baserat på att det som inte folk tycker är viktigt att prata om, är heller inte viktigt att föra in i statistiken.

Det märkliga var att människorna ändå tycktes lägga alla sina bagateller på minnet. Eller i alla fall då de inte inträffat. Och det var nästan häpnadsväckande hur bra koll de hade på frekvensen av dessa, ointräffanden, och vad de hade resulterat i. Ändå betraktade de dem som oviktiga.

Och det var ofta de här händelserna, totalt oviktiga för den enskilde, som blev intressanta på befolkningsnivå. Det uteblivna "hejet" till grannen. Beslutet att köpa bananer istället för äpplen. Vardagstittandet på tv:n.