Vibbarna skriker sitt språk, du kan strunta i orden
det där med att allt måste sägas känns smått desperat,
bland samtliga arter av däggdjur som lever på jorden
är vi klart den enda som lurar oss själva med prat

Kroppsspråket, allt det vi gör, knappt märkbara blickar
alla små gester, sånt som totalt faller bort,
tempot i kroppen, hållningen, vridningar, nickar,
eller stunden nära intill som blev lite för kort

Allt sådant blir vibbar, och vibbar går fram, kan ej hindras
radarn är känslig, signalen så tydlig och klar,
och om ord ska bli plåster i tron att nånting måste lindras
så please hoppa över, låt vibbarna själva bli kvar,
för vibbarna skriker sitt språk och kör över det sagda
och korten på bordet är tveklöst och slutgiltigt lagda