Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hon är en bluffmakerska - När hon stjäl och ger mer än vad någon har


Hon är en bluffmakerska

Hon är en bluffmakerska
när hon lurar alla männen
och dessa ensamma själar
som så sällan henne känner.

När hon berövar dom
på varje sak
som dom en gång hade.

Hon är en bluffmakerska
när hon bluffmakar alla andra
som hon inte känner
att hon känner dom ännu bättre
och mer än någon annan
som dom själva känner.

Men det finns ändå
alltid några män
som blivit ännu mer rika
i hela sitt hjärta.

För hon har
aldrig - aldrig - ALDRIG
lurat någon enda
med hela sitt hjärta.

För så fanns dom andra männen
som blev mångfaldigt rika
trots att dom förlorat ännu mera
precis allting som dom äger
bara åt henne.

Så blev dom
ändå mera rika
i sina hjärtan
när dom miste världen
och precis allting som dom ägde
bara åt henne
bara åt henne!

För hon har
aldrig - aldrig - ALDRIG
lurat någon med sitt hjärta
ur botten av det egna -
i det heligaste djupet
med allt det där
som alla vet
men ingen kan säga.

Så från sig själv
så gav hon mera
än hon någonsin har haft
i sin hand
än vad dom först kunde förstå
existerar
i ett sånt sårbart sinne
så dyrbart skört
hon fyllde ut deras trasiga drömmar
mot bredden och höjden
fick dom att känna sig
ännu mer hela
i tiden med henne
än någon gång innan.

Fastän deras liv
tycks ha slagits
helt i spillror
så levde dom mera
på bara en rusande månad
på den skönaste sommarn
med henne.

Så levde dom ännu mera
bara den tiden
än dom någonsin levt
så kände dom mera
på botten av sitt hjärta
när allting bubblar fram
från djupet av livet
så var dom här plötsligt
även om dagen
dom levde mera
än någon gång annars
som i ett heligt vinddrag
penslat fram över livet
hennes andes minsta tag -
ut och in och ut
i dräkt och kyss
slängda kappor över axeln
hon verkade vara
för alltid på väg
att försvinna för gott
och ändå bli kvar
bara någon dag
en förväntansfull vecka till
med dubbla hjärtslag
och mänskliga vingar
igenom andetaget
och vindens varning
just när dom möttes
vände ut och in
på varandra
i omvända blickar
med dubbla hjärtslag
och halva vingslag
lyfte dom upp varandra
svävade framåt
för en kort minut
ett penseldrag igenom livet
det sårbara konstverk
som dom för en stund
har kunnat delat
med varandra
i början av fallet
igenom varandra
den korta stunden.

Just då det hände
när halva livet
och allting vände
mellan dom båda
så outhärdligt ensamt
och så tillsammans
mitt i fallet
rätt igenom varandra
till mer än bara
dom båda två tillsammans.

Så fattigt rika
på varandra
i den korta stunden.

Då allting hände.




Fri vers (Fri form) av Verner Forsman
Läst 257 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-04-24 10:21



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Att vakna med huvudet i kudden. Pusselbiten jag saknade, när jag vaknade. Tack så fint skrivet. Sorgset. Förlåt. Har saknat dig.
2017-05-02
  > Nästa text
< Föregående

Verner Forsman
Verner Forsman