Så paradoxiskt!
Hur medvetenheten
om det stora slutet
kan göra det så mycket svårare
för så väldigt många
att faktiskt kunna leva

För bara så många

När nånting så dödligt
slutligt - väldigt - plötsligt
borde få oss
att vilja leva
bara leva ännu mera
än vad vi redan hunnit
(innan vi helt har försvunnit)

Så paradoxiskt!
När ännu mera kunskap
hur döds- och livskännedomen
den ultimata domen
kan förlama våra händer
försegla våra hjärtan
begrava våra drömmar
allting som vi haft
allting som vi ville i livet
så mycket

Hålla tillbaka oss själva
från oss själva
från alla dom andra
från allting annat
ännu mera

Eller!
Att faktiskt bara kunna leva
just precis stunden innan
då vi redan vet
detta stora
att vi snart ska tyna bort

Så paradoxiskt!
Hur vi varken lyckas leva
eller verkligen dö
som något verkligt och viktigt
som har fått plats
i det egna i livet
och i oss själva

Fast så många här
verkar som dom redan hann dö
så många år
ibland flera liv
långt innan den tiden
då det verkligen faktiskt hände

Livs & dödsögonblicket

Så paradoxiskt!
Men kanske vi alla
kunde gynnas av lite mera
livsmedvetenhet
(och självmedvetenhet)
istället för bara den eviga skräcken
inför slutet
eller kanske nå fram till en balans
av dom båda
vid den sköraste gränsen

Som om både livet och döden
i sitt famntag tillsammans
i benknotedansen
kan få plats hos oss alla
på samma gång

Men en gnutta
bara för mycket och litet
av den ena
och dom båda.

Med bägaren spilld
maten vidbränd
byxorna våta
larmen tjuter
kryddor + ingredienser
gånger handling
ett hundra saker
redan brända
i värmedöden
den eviga kölden

Men inget färdigt mål.

Skåpen tömda
hoppen g(l)ömda
där dom dom inte är
(där dom aldrig varit)

Kanske vi ändå behöver
att både kunna leva
och ändå kunna dö
på en och samma gång
för att verkligen få leva
att faktiskt kunna leva
helt och fullt
till 100 procent

Med självinsikt
och livsinsikt
och dödsinsikt
på samma gång.

Som ett liv
med dubbla sidor
(dubbla skrifter)
i samma sång
på samma gång
i kasettintaget
när sprakande dagar svajar fram
med nostalgisk ungdoms 70-tal
i våra värsting-åk
vinyl på alla väggar
och med futuristisk
HIFI-stereodröm
som dessa frågorna vrålade fram

En framtid drömd
en framtid g(l)ömd
i skymningsfingrar
med morgondagen
alltid gömd
backspegelskådad
i ursprungs-fingrar
och framtidsblickar
på alla ställen

På våra väggar
och ut på vägar

Men båda två
svajar upp och ner
på samma gång
i samma sång

Som Livs&Dödskännedom
i en och samma sång
i kasettintag
Hör våran låt