Hatet och missunnsamheten

slog sig samman med fegheten,

en blå skugga rusade gågatan fram

döden valde slumpmässigt:

Du, du, du och du.

Skräcken och paniken

sprang åt alla håll,

modet i sällskap med rädslan

gick mot faran utan att tveka.

Fegheten flydde sitt misslyckande.

Kvar stod sorgen och ilskan

försökte förstå det ofattbara,

solidaritet och medkänslan

öppnade sin famn och sa:

”Kom! Tillsammans klara vi det här.”