Fem hjärtslag är tystade av hat från en fjärran hamn. Ej längre vilar barnet i moders trygga famn.

Där hopp och kärlek en gång fann ro. Började oro och rädsla sakta att gro.

I kaos och lidande steg de så ändå fram. Orädda faran stod de för andra utan namn.

Få är de dagar när sådan klagosång hörs. Men då är de dagar som hjältar föds.

När blint raseri styrde en vansinnesfärd. När ilska och sorg blev av hatet närd.

Då steg fram män och kvinnor, ej rädda för ondska eller dess best. De som stod upp för andra när det behövdes som mest.

Vid slutet av vägen läggs ännu en blomsterkrans ner. Där fem hjärtan tystnade, där hörs desto fler.

Få är de dagar när sådan klagosång hörs. Men då är de dagar som hjältar föds.