Hon är en björktrast

med spräckligt brunbröst

när allt syns mörkast

hörs solljus körröst

strävt skvattra schäck-tjöt

likt männskor utbrast :

- Jehu, sån körkgast!

snor bär ur durkslag

blir nästan saftslurk

och fräckt från plastburk

hon pickar plockfrukt;

ej känner syndkraft

på trädgrens kvastskaft

med hjässrygg askgrå

och stjärt så långsträckt;

tar flitig lunchrast

från parnings ung-skaff

flygs fram i lugn hast

körts gott om barlast

vars förekomst märks

från fjäll till parkplats

längs skog mot stormast

vid stadens dörrgräns

- vill jag bli bofast?

hos denna birch thrush

- nja, hellre trapptrask

än vingfärds lappkast

var höst till spanskmark

fast systrar stannar;

gör jag bjärt vårtripp

mens du drar hem hit

när lövblom vackrast

ger björkar färsk blast

- kontrastrik drottning

med smak för daggmask

du tycks så svårkrönt

i enkla busksnår

långt från turkos-grön