Jag säger inte att jag inte älskar dig, jag säger
bara att min kärlek för dig inte räcker längre.
Jag behöver att du visar att du menar det du säger,
"jag älskar dig" och "jag är ledsen" är bara ord om du
inte visar det.

Jag vill självklart inte att du ska sluta vara du, men
du vet vad jag stör mig på och verkar inte ens försöka.
Jag är inte perfekt jag heller men när jag ser hur jag
får dig att må vill jag göra allt för att få dig att le igen.

Du är en sådan som sätter andra först och det älskar jag med
dig, men så fort vi är ifrån varandra verkar jag inte
existera i din värld längre.
Du liksom glömmer bort att jag finns och de är det som stör
mig, jag oroar mig i onödan det vet jag men det gör du med.

Du är lika svartsjuk som jag, men jag gör mitt bästa för att
få dig att se att du är den enda jag vill ha.
Du är ute hela nätterna med tjejer jag vet du haft något med
och trots att du säger att det inte är något vet jag hur
alkoholen påverkar oss båda.

Det är inte bara du som gör fel, jag har själv försökt få
din uppmärksamhet på helt fel sätt, genom att ge andra min.
Det är självklart förståeligt att du inte litar på mig men
jag kommer iallafall hem om nätterna och har varit ärlig
alla de gånger jag fuckat upp.

Det är klart att det gör ont att höra sanningen men det gör
mindre ont än att behöva höra saker i efterhand och från andra.
Det kommer aldrig vara lätt att vara med mig och det vet jag,
men jag vill inte längre investera mina känslor hos någon som inte
lär sig av sina misstag.