Det var en gång en man som hette Ifvo som älskade att organisera hundutställningar. Genom alla år som han organiserat dessa utställningar så hade han delat in hundarna i olika avdelningar, de riktigt små hundarna fick en utställning för sig, de mindre hundarna en för sig, de mellanstora en för sig och de stora en för sig. Det hade i och för sig gått bra i alla år men nu hade han tröttnat. Han ville göra nytt och annorlunda. Så han gick till sin gode vän Preeben och frågade honom till råds. Preeben visste inte så mycket om hundar eller om hundutställningar men han tyckte att det var väldigt roligt att vara chef och att ta bra betalt för sina tjänster, så han kom med ett annorlunda förslag:
- Dela in alla hundarna i två delar; en framsida och en baksida. Sedan bildar du två organisationer; en för alla framsidor och en för alla baksidor. Framsidorna är den viktigaste delen där finns både hjärtat och hjärnan. Den sidan kan vi kan kalla beställarsidan. Sedan har vi baksidan. Där finns de viktiga musklerna i bakbenen och den viktiga svansen som så tydligt visar hundens känslor. Den sidan kan vi kalla utförarsidan. Sedan behöver du en rejäl chef för beställarsidan och en rejäl chef för beställarsidan.
Ifvo tyckte att detta var ett mycket intressant förslag. Så efter en månad hade han gjort en omorganisering och anställt två nya chefer. Han samlade sina bägge chefer för att de skulle kunna samla alla framsidor till ett möte och alla baksidor till ett annat möte. Efter mötet gjorde han en utvärdering med sina chefer. Hur gick det?:
Bägge cheferna tyckte att det blivit intressanta möten, men bägge var också irriterade över att det var så svårt att separera fram- och baksidesdiskussionerna. Av någon outgrundlig anledning var det svårt att få en renodlad framsides-diskussion utan att baksidan på något sätt trängde sig på. Likadant var det med baksides-diskussionerna. Precis när man gemensamt beundrat alla vackra svansar och svällande bakben hördes plötsligt skall och frustrerande frustanden från framkropparna
Ifvo tyckte att detta blev ett problem så han frågade sin vän Preeben hur han skulle göra för att kunna få mer renodlade diskussioner på de olika sidorna. Preeben var inte svarslös. Han tog fram en kniv och en såg och sa att för att en renodlad beställare- och utförare-organisation måste vi helt enkelt separera de olika sidorna från varandra på ett mer handgripligt sätt.
Nu blev Ifvo orolig och frågade sin gode vän:
- Finns det inte en risk att hundarna kan skadas om vi separerar framkroppen från bakkroppen på allihop?
- Absolut inte, sa Preeben, inte om vi gör ett väldigt snabbt och oväntat snitt. Då kommer effekten bli att vi får dubbelt så många hundar som blir dubbelt så lätta att organisera.
- Nämen, Preeben, du är ju helt fantastisk!, sa Ifvo och kramade om sin vän. - Var får du allt ifrån?
- Man är ju inte helt utan talang, sa Preeben och rodnade lite klädsamt.
- Men lova mig en sak, sa Preeben och tog sin vän lite åt sidan. Tala inte om för hundarna vad vi skall göra med deras kroppar. Det föder bara en massa onödig oro.
- Nej det lovar jag, sa Ivo och klappade sin vän lugnade på axeln.
Sedan förenades de bägge vännerna i en stor kram innan de plockade fram sina verktyg för att tillsammans skapa sin egen nya fantastiska organisation.