Det är längesen nu

och Volvo duetten från 1967 rullar sina nya kilometrar

med en renoverad växel och en hand på min axel

när jag kommer

vägen fram

det är din hand, morfar,

som  stryker över tidens alla pannveck

som tycker att jag ännu är en liten flicka

som cyklar över krökta vägbanor

till byn

bara för att det är skoj

även om glassen smälter

och myggorna lever sitt eget liv

jag cyklar mot friheten

och drömmen om sommar

ännu vet jag inte att man en dag

kan styra färdvägarna

istället för att bara följa dem som redan finns

så jag vinklar styret

och låter cykeln följa norrländsk asfalt och dina egenbyggda grusvägar

att få styra en cykel

följa en landsväg

men också att på sikt få leda den in mot en ny riktning

låta färdvägen dra den kos jag valt

att vara skeppare

på sin egen skuta

ett år som kan famnas

i vildundrens tid

© Birgitta Wäppling, 13 april 2017