Ljuset tränger in mellan springorna
av mina fördragna gardiner.
Men jag vill inte öppna dem,
jag vill inte titta ut.
Det är bistert, kallt
och människor,
de är bedragare.
De bedrar sig själva och oss andra.

Var finns det som är äkta.
Jo i rummet med de fördragna gardinera,
i ensamhet där jag sitter
med vodka, gin och öl.
Med drömmar.
Drömmar om lycka som aldrig kommer.

Det blir istället sorgsna försök
att stilla ensamheten.
Onani, onykterhet
följt av ångest igen.

Ljuset slår emot mina ögon från springorna
av mina fördragna gardiner.
Det gör mig irriterad, arg,
men mest frustrerad.
Jag trivs med ensamheten,
melankonin,
mörkret.
Den är en del av mig.
Den smutsiga, orena
tragedin
Det som ingen vill se.