det är tjugotusen dagar sedan du kom

täckdikningsskyffeln tystnade
lantbrukarhänder lämnade sommarens hö där det var

dina första andetag smälte hennes modershjärta

förbindelsen blev total

*

jag tror att hon vinkar från sin himmel

när hon nu ser dig plantera en Helen Martin i vår mull

ömsint packar du jord och torv

och låter den slå rot

vinkar vi tillbaka

tecknar aftonrodnaden sina röda stråk vid golvtiljorna till hennes kök

där hon skapar en glipa i molnet

böjer sig ut genom fönstret

och vakar över

de sina

när vi vågar en blick

ser vi hur hon fattat penseln

och målat en guldkant vid

himmelens bomullsrand

©  Birgitta Wäppling 16 april 2017