Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
På dvärgplaneten Xeno-Xvantublash - Har dom just räknat ut att allting är Ett. [På dvärgplaneten Xvantublash - Har dom just räknat till Ett]


På dvärgplaneten Xeno-Xvantublash - Finns bara ett

På dvärgplaneten
Xeno-Xvantoblash
i den yttersta kröken
på vintergatans första arm.
Där har Xeno-Xvantoblasherna
just lärt sig att räkna
med sitt finger
med bortglömda siffror
hur allting är delbart
bara med Ett.

Varje ljusprick på himlen...
Varje stjärna som glimmar
må vara eviga tusen
liksom himlatårarna
dom som sjunger och sprakar
i pärlesanden.

Även dom...
Kunde vara flera miljoner
drömmande sinnen
med livets skrifter
och stjärnornas bilder
likt havets frågor
i jordens gåvor
bindes samman
till andra sköna former
av oupptäckta liv
som tittar upp
och sen tillbaks
mot oss här nere
och alltid undrar
om sju hundra miljoner
kanske bara är sju
kanske bara som en enda -
plus och minus så många miljoner
så många som som kan bäras
i en enda hand
med greppet som famlar -
igenom vacuum
och ut mot punkten
i stjärnedjupen
penslar morgonljuset
ett tusen gånger om - igen

För att bara
kunna räkna en -
en enda liten
parallel mot oss
en hemlig värld
på väg nu för alltid
mot Xvantublash
för någon enda
som även vill kunna räkna med
även dom
bara att känna
kanske även veta
att dom lever
om dom inte
nånsin i stjärnegropen
är helt ensamma lyktor
ibland flera miljoner
torkade stenar
och glödande bitar
gasjättars vridning
omvända liv och formationer
asteroidens tärningskast
mot månskensriken
förstenade jordar och ostkupehimlar.

Så rör dom sig mot
och kastas tillbaka
till Xeno-Xvantublash
med ett enda finger
med ett enda öga
har dom kunnat räkna
precis allting som finns
med bara ett.

Hur allting är ett
har dom just lärt sig
att räkna på fingret.

Saknar kartan
vägen och etiketten
centret i hjärnan
för att det finns fler -
för om det finns mer
än bara sig själva.

För evig visdom
som dom har skapat
med denna filosofi
livets stora tankeperspektiv och sinnelag
gånger sig själv
men aldrig någonsin
dom kunde mera förstå
och ens berätta
räkna och viska
någon enda annan värld
än bara sitt kära
Xeno-Xvantublash.

Trots sina sju fingrar
som famlar i rymden
så har deras vecka
bara en enda dag
som deras korta år.

För varje dag
är en födelsedag
för alla här - alla envar
något att prisa
men aldrig dom firat oss
kan aldrig förstå
att något mera
ens har kunnat finnas
där ute
bland så många miljoner
xinoset andra
förtrollande prickar.

För dom vet så mycket
att dom bara är speglar
deras enda
igenom atmosfärens
eviga brytning
och regnbågsmolnens
omvända höljen
övermålat
med allting som böjt sig
tillbaka mot dom
igen - igen.

För på Xeno-Xvantublash
är alltid en dag
precis lika lång
som skymningslivet.
Dom både drömmer
och lever sitt liv
när dom gör allting dubbelt
igenom natten
när dom drömmer att dom lever
ibland mera i skymingsskuggor
men ändå aningen
mera belysta
bland miljoner andra stjärnekupoler.

Med nätternas neonfärgade lyktor
och deras gatulabyrinter
i stadens drömdekorerade
månskensgömslen.

För även om natten
en gåtfull figur
både den som ska vila
och snavar sig fram
så sjusovande uppsträckt
drömgångaraktigt
äter lever och skålar
älskar festar dekorerar
fingerflätar midnattsmusik
på alla gator
när skymingdunklets andra sinnen
och halvfrånvända figurer
i stjärnenatten
krupit ut ur buren
behöver sitt andra hem
i drömmarnas stad och nattliga liv
med nya vänner och möjligheter
livsval och saker
ett helt annat liv
bara dunkelt anat
igenom halvdrömda midnattsdimmor
ögonlocket -
halvt öppet virvlar
på väg mot gryningstimmens
morgonsprakande färgspel
i ödestimmens skymningsspegel
ett skuggspel så upplyst
och dunkelt viskat
över deras fingrar
halva ögonstenar
som dom alla varit som planeter
med både natt och dag
i dubbelblickar
när alla stjärnespåren
för alltid har varit
som reflektioner
igenom atmosfären
med stadens alla lyktor
och eldstänkta drömmar.

Dom känner inte ens detta
dom förstår inte alls -
denna tanken
att något annat
än bara deras eget
Xenu-Xvantublash
någonstans i rymden
kunde finnas
täckas över eller siktas
genom himlavalvets stjärnekupa
i atmosfärens dubbelspeglar
för alltid mot dom själva
med deras egna miljarder alla själar
och den enda själen
i en lykta från deras inre.

Så vet dom nu detta:
att allting i världen
att allting i livet
bara var avlägsna glimtar -
spegelbilder
av dom själva
slängda drömlikt tillbaka
som allting på ytan av ett vatten
och över glansiga saker
med något som har formats
till ett spegelskärvat
självporträtt
i konturerna stenigt spretigt
och målat genom möten
regnbågspenslat och spegelskärvat
med midnattens pärlor
alla samlade in
och sedan till hälften
återkastat
med detta något
ut det allra minsta
ur det hemliga inre.

För på Xeno-Xvantublash
är alla nummer och saker
så fullständigt hela
med ett enda finger
och alla talen
och alla svaren
och hela förklaringen på allt -
är ändå alltid ett.

Reflekterat -
brutet av
och spegelbildat
tillbaka mot någon
som det stora
och det lilla
någon någon undrat
om kanske sig själv
om hela detta livet
om precis allting annat
som någon enda
kunnat tänka.

Så fick någon just veta
att det bara var ett enda -
av ett -
deras egen värld.

Med ändå deras egna
små lyktor i mörkret
glimten i ögat...
var allt det som var
deras egen själ
som hade reflekterats
riktats tillbaka
in mot ett öga
på Xeno-Xvantublash.

Till allting som dom är.




Fri vers (Fri form) av Verner Forsman
Läst 280 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-04-25 18:04



Bookmark and Share


  Onomatoprofet VIP
Tyvärr är vi inte lika bra på att räkna

Intressant planet!
2017-04-25

    ej medlem längre
Ibland tänker jag att alla science fiction berättelser, filmer etcetera; de handlar om hot mot oss, att det speglar vår natur, allt vi berör dör, jag tror vi är de där utomjordingarna som vi så fruktar i de berättelser vi skriver/filmar.

Men trots detta kan jag vara större än så och säga att ditt språk är eget och har en röst.
2017-04-25

  Verner Forsman
Ja. Riktigt starkt diktverk av en svensk mästare.
Vi behöver nog mer sci-fi poesi åt folket.

Naturens skönhet i all ära. Men vi har även ett helt universum där ute. Som bara väntar på att bli upptäckt och (be)skrivet.
2017-04-25

    ej medlem längre
intressant med Sci-Fi-poetry. Antar att du läst Aniara?
2017-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Verner Forsman
Verner Forsman