Jag finns där du ser mig
Låt mig förklara
Utan att svara på frågan om livet, universum och allting kring oss
Och runt om
Som små frågetecken som varsamt irriterar den blinda fläcken
Som vi alla har kvar sen den dag vi kom på att livet var för kort för att leva utan kunskapen om vem vi vill vara.
Det är inte att bara förvara egot i en burk och kalla det för marmelad
och hoppas att man en dag ska kunna beskriva sig själv glad.
Med andra ordalag
Så gäller det att ta tag i det du kallar ditt
Och medan du gör det
Så kan du ju låta bli mitt.

För detta är mitt kors att bära
Men jag gör det gärna nära för jag har inget emot att lära känna igen ansikten av nya individer
För vi är visst i samma sits vad det lider?
Så varför ska vi döma varandra och alla andra som som på denna jord vandra?
För vem är vi att klandra grannen som sliter med sitt?
Allt är inte bara svart och vitt
Vi är alla lika nyanserade som regnbågar
Även om en del av oss inte vågar erkänna det, för det är något som plågar med tanken på att släppa taget om vårt förakt
och hakar upp oss på något gammalt vi sagt i tid och otakt.
Drömmen om dig börjar med ett vi, och jag finns där du ser mig

Mitt i den blinda fläcken
Jag står där som ett frågetecken och undrar vart vi är på väg?