Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
snöleoparden har hittat sitt land
Att trotsa ljuset så länge att mörkret inte längre skrämmer. Binda samman alla kärlekar till dess en står oss given. Armar handlöst mot marken. Rötter spjärnar. Samhörighetens skörhet vilar i mitt sköte. Alla gudar är med oss. Och ringarna vi bär bär vi för närhets skull. Kylan trotsar vi med filtar i grälla färger. Dina händer längs min kropp och det finns inget mer att förstå. Sen faller vi i längtans land. Och andas häftigt när vi vaknar. Jag är vaken. Du är vaken. I gryningen väntar vi oss. Står med händer längs våra kroppar. Jag ser smaragder i dina ögon och jag vet att vi kommer borra brunnar.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 363 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2017-04-17 15:52
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |