Gråsuggorna
Gråsiskorna
och
Gråsparvarna

Bildar förening
med Grå-terskorna

De gamla nedslitna
gummorna
från Karelen

För att inte tala om
De grå hästladorna

Som samlar på
allsköns bortglömda
Skrot och minnen

Gråmelerade ögon
Ser klarare Inuti

Genomskådar sanningens
Guldkantade sovgemak

Synar de förhatliga
dammtussarna

Och förlåter alltsammans

Men mot en billig penning
Tog de oss ändå med deras
Färja över Älven

Med vårar och tårar som fårat
deras ansikten, och det
Tunga Motorfordonet

Mot andra sidan till den
stora staden och de tryckte
Samtidigt min hand
med uppriktig skrynklighet

Och sa -Pojk förglöm aldrig
Gråheten Det enda sanna här i världen
Som blivit beblandat med svart och vitt

Nää! Deras gråhets smärta och
glödande blödande röda hjärta

-Det gömde jag kvar i minnets
Färgskattkammare