som om döden var evig
det är den inte

kanadagässen har landat

under en övergiven himmel
kastar vattnet
solljuset mot slottet

våren står för dörren

men knacka då
jag hör det ej

ur solens ljus
kryper skuggor fram
lika ögonblickliga som
livet och döden

ur solens ljus
kryper skuggor fram
de berättar i tystnad om
levande öden

gässen samlas vid
stranden

slottet kastar skuggor
ut över landet

skuggor bär inga kransar

lövad står skogen
vid de rapsgula
fälten

på himlen dansar molnen
en yster dans

kor betar 
sina betesängar

i solens ljus ligger
skuggorna kvar
i väntan på livet och
döden

i solens ljus ligger
skuggorna kvar
i väntan på kommande
öden

låt bladen gulna
likt rapsen

se kanadagässen samlas
igen

hör kacklet utanför slottet

snart far de i sträck
över himlen

pilar mot söder
utan saknad

hösten står för dörren

men knacka då
jag hör det ej

se en ljummen
vinter utan snö
fånga resterna av
solens ljus

se en ljummen
vinter utan snö
stjäla färgen från
stadens hus

kyrkans torn reser sig
under himlens mörka moln

hör klockorna klämta
i regnet

gässen flög över slottet
i sin flykt från kylan och döden

skuggor sökte sin väg
bort från nattens ensliga öden

i slottet hänger tavlor
av hjältar som
släkt
flera ljus genom åren

slottet har tomma väggar
för hjältar vars
ljus
har slocknat innan våren

som om döden var evig
det är den inte

© Peter Söderqvist