Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Nej, mörkret försvinner inte för att man tittar bort


Det andra övergreppet

det talas gärna
om vädret och vinden
om orättvisorna, krigen och politiken

nä, nu tar vi en kaka till

och det fortsätter
som om ingenting hänt

men vad ska vi göra åt det hemska?

ingen vågar ens uttala orden
de låtsas som det regnar

ute skiner solen

vad är du ute efter egentligen?

hos henne är det fortsatt mörkt

varje gång de säger hans namn
går en stöt genom hennes kropp

upprepningar är ändå det värsta hon vet

© Maria Marängsviss, 26 april 2017




Fri vers av Maria Marängsviss VIP
Läst 188 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2017-04-25 19:57



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En beskrivning av vardagen när den är som värst - alltså likgiltigheten bland alla andra. Välformulerat.
2017-05-06

    ej medlem längre
En anhörig tänker jag
2017-04-26

  Anya VIP
Titeln gör att jag tänker på övergrepp när jag läser. Kanske ett barn som blivit utsatt av någon hen känner och i vuxen ålder pratas det om förövaren som om ingenting hänt. Så tänker jag när jag läser. Jag kanske tänker helt fel??? Mycket starkt skrivet.
2017-04-26

    Rafael
Starkt
2017-04-25

  Judas Ekholm VIP
Oerhört stark och satirkritisk text gentemot fegheten i allmänhetens/närhetens sätta att fly i in i alldagliga diskussioner och sopa mörkret under mattan. Väldigt många "vackert" skrivna passager.
2017-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Maria Marängsviss
Maria Marängsviss VIP