Solen sken så vackert när jag vaknade, men när jag
körde nedåt kusten såg jag hur det drog ihop sig inåt
landet. 

När jag lämnat min dotter i stan beslöt jag mig för att
ta en tur på ön, medan jag slog ihjäl de 3 timmarna av
väntan.

Det började droppa så smått när jag körde mot bron,
men över ön sken solen och de små moln som fanns
där var vita och ulliga. 

En del träd stod fortfarande kala mot den blåa himlen,
medan andra hade börjat få små ljusgröna blad. De 
flesta häckarna var redan gröna och fina. Men den
stackars Magnolian hade fått sina knoppar förstörda
av de kalla nätterna.

Bruna, nyplöjda åkrar varvades med gröna fält som
delades av med långa stenmurar. På dessa fanns det
stickiga buskar av slån och björnbär. Man såg att
blommorna snart skulle slå ut bland snåren.

Längs de gröna dikena, på båda sidor om vägen, lyste
det gult både av tussilago och maskros.

Tiden gick fort, för det fanns så mycket härliga
vårtecken att titta på.

Med solen värmande i nacken körde jag tillbaka mot
fastlandet över bron. In över land såg jag regnet falla
ner från de låga molnen, ner mot marken, som stora
blågråa gardiner.

På båda sidor om bron såg jag hur vattnet i sundet
glittrade av solstrålarna och jag njöt så mycket av
kontrasterna som naturen bjöd på.

Jag hämtade min dotter i stan och vi åkte hem genom 
både regn och solsken. 

Senare, när vi satt vid matbordet för att äta middag,
började det snöa som om det var mitt i vintern. Men
som tur var höll det inte på särskilt länge och solen 
tittade fram igen. 

Ja, se det var en riktigt trevlig aprilsöndag!!!