Hans blicks ömsinta ton. Dansande ackord skriker - se där hennes sätt att tala är sex. Hennes dans matematik. Hon har

plockat itu kvinnans överdrivna vädjan- slängt själen överbord.

Havet brusar under relingen.Om hon var barnsligare hade hon vädjat 

vinden om ett tecken men här är stillhet. Så stilla. Den är ett med 

havet- lika fortlöpande och rationellt som livets villkor.

Tinningen värker. Medicinen lugnar. Han hade ställt frågan med den 

Ljusa luggen framför ögat. Han liknade den man hon alltid önskat. 

magen växte. Livet kom.

hoppets insikt kliar längs låren och slår sig själv i sömnen. Vaknar

som en varg, ylande av smärta. Jagar som en galning flugorna som hopat

sig i taklampan. Deras ljud påverkar nerverna i tanden- käkens läge. 

Hon har lagt tankens trådar under kudden. Stoppat om drömmarna 

med bomull. Hon är inte trygg. 

Utanför jagar livet sekvenser som tanken desperat försöker ordna. 

hon äger inga pärmar. Hans kropps guldomfattning flagnar i bitar

i spår hon följt sedan 2005. Två liv och bägge borta. Ett tredje som

hon valde för att valet inte längre kunde göras. 

Hon saknar smärtan. Gropen. Saknar känslan av att önska sig mer. 

Rädslan när hon tog tag i spadens skaft, den ursinniga ensamhetens 

bostad. Såret läkt. Under hela tiden gick tiden. Hon fick grå strån 

I pannan. 

Det kommer ögonblick då hon undrar om hon kan tejpa ihop

barn. Separera de som förenats. 

Låta kärleken få råda.