Frid!
Så sa hon.
Frid, det var hennes högsta önskan.
Sinnes-, själs-, hus-. Rubbet. Helst.
Frihet? Nej, det hade hon släppt för längesen. Det var inget för henne.
Men friden, lugnet. Mitt i stillheten. Där ville hon vara.
På platserna med de stora orden som talades med de små bokstäverna.
I rummen där det inre lyste starkare än det yttre, och där sinnesintrycken kunde tas emot i mild eftertänksamhet.
Lås gärna in mig i de rummen, sa hon. Friheten är jag färdig med.
Fånga mig, i lugnet efter stormens öga. Och låt mig stanna där.