Mannen var på rymmen från kriget. Efter ett och ett halvt år i fångenskap rymde han. Det fanns ett hus och i huset rymdes stora våningar, rum utan väggar. Kök, sovplatser och bad, allt inrymt i ett enda stort rum med tjocka stolpar att bära upp ett jättelikt tak. Två stora lägenheter på varje plan och allt stod till synes tomt, men möblerat. Han tog sig en bostad på tredje våningen. En dag medan han ännu röjde och sorterade, det var som ett hem som övergivits i hast och ännu fullt av grejor och skräp, kom han hem efter en promenad i skogen. I lägenheten fanns en smutsig pojke som funnit sig plats i en av sängarna. Han var tyst och på sin vakt. Omkring en tio år, kanske yngre var den gossen. Mannen berättade lugnt och långsamt då och då sin historia. Pojken bara satt där och kanhända hörde han på. Några timmar senare kom det in en ung kvinna. Hon kom för att hämta pojken. Mannen följde efter dem, hållande ett visst avstånd. De tog sig ut i trapphuset och in genom dörren till lägenheten bredvid. Där fanns det flera olika människor som stod och satt i olika delar av rummet. I köksdelen och där det en gång kanske varit olika rum. Än en gång fick han berätta. Bara att det var litet annorlunda denna gång. En av kvinnorna berättade då att ingen av dem var släkt med varandra. De var allesammans som spillror och märkta av krig och umbäranden. De hade funnit en fristad och ville alla bo tillsammans, en tio personer eller så. Som ett kollektiv. En ville berätta att de hört ljud från den andra bostaden, röster. Då hade en kvinna gått för att hämta pojken. De tyckte att mannen kunde bo där han ville. Eller så kunde de dela och komma som de ville. Under några dagar gjorde de litet olika saker, kom och gick som de ville, pratade och pysslade. Efter några dagar igen, ringde det i en varningsklocka. Mannen befann sig på gården nedanför men i en skjulliknande byggnad. Det kom den ena beväpnade kvinnan efter den andra in på planen vid huset. Alla hade de varsin yxa. En av husets kvinnor hade något i en liten säck och skulle gå in i huset. En av de anlända höjde sin yxa, efter att ha fått syn på henne. Yxan klöv in i ryggen på kvinnan med knytet. Mannen hade sett nog och med en kulspruta sköt han dem alla inom synhåll så en efter en föll döda ner. En man i trasiga kläder hukade så gott han kunde bakom en skitig bräda och sökte göra sig liten. Han var obeväpnad och snyftade. Mannen med geväret verkad vilja ge honom en chans. Då ringde telefonen och väckte mig. Jag lyfte luren då jag nästan genast blivit på det klara med att det varit en dröm. Efter att ha talat en stund med andra änden, lade jag på luren och gjorde mig omaket att ligga kvar en stund och söka upprepa och tänka igenom drömmen. Först sedan sträckte jag på mig, reste mig, gick ut i först badrummet, sedan köket och upptäckte först då hur jag måste ha bitit mig i läppen någon gång under natten så blodet sprang fram.