Jag hoppas att jag aldrig mer ser dit vackra ansikte
Varje gång jag ser dig så stannar du i mitt hjärta allt för länge
Du bleknar dock med tiden som ett gammalt gult fotografi
Du vet som i den där sången "visa vid vindens ängar"?
Det är konstigt det där.
Att man liksom vill glömma men ändå bannar sig själv när man är på väg.
Den blick som en gång sa att det bara fanns jag
Är nu riktad mot ett annat håll
Det såklart inte konstigt att det gör så ont
För jag älskar faktiskt ännu.