Jag saknar mig
sådan som jag var en gång
när det var som bäst
när jag gillade mig själv som mest
inte tonår eller ung
nej, det var inte bästa tiden
men sisådär kring 38 och ett halvt
inga rynkor
inga gråa hår
hade levt en stund
men var ännu frisk och sund
lärt mig skratta åt mig själv
och inte ta allting så förtvivlat allvarligt
kunde säga nej och ja
och stå för det jag sa

Ja, 38 och ett halvt
kan jag tänka
då var livet bäst