Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Del två där del 1 är "Betraktaren i fönstret"


Hon med det konstiga Håret

 

Hon ökade tempot. Fan också. Klockan var redan fem i... Hon hade egentligen ingen tid att passa,  men ändå kändes det så. Nu småsprang hon. Hon avskydde att skumpa fram. Hon kunde aldrig bli lika graciös som de där trådsmala Adidas -och Nikepinnarna som skenade fram längs vägen, mot skogsslingan, som om nån hotade dom med mat om de stod stilla. Brösten skumpade och Bh-bandet skar in värre och värre för varje hård duns som fortplantade sig från foten och genom kroppen.

 

Fan, du behöver inte springa. Gå för helvete, viskade rösten. Men benen malde på oroliga av en egen vetskap som ännu inte nått den koffeinstinna hjärnan.

Flytta på dej din I D I O T, häver hon ur sig snabbt och högt mot förbipasserande... och de hoppar förskräckta åt sidan av hennes framfart.

Skit skit skit,  klockan är fem över (Ja, vaddådå, du är snart framme).

 

Där... där syns äntligen den stora eken. Femtio meter innan, saktar hon in och börjar i maklig takt att gå. Luften väser ur hennes näsa då hon försöker se oberörd ut. Håret har lossnat från sina spännen och toffsar och lever i ett vilt ormbo på hennes huvud, spretandes åt alla håll.

(Samla dig människa... samla dig... Gör ingen grej av det här nu).

 

Framme vid eken lutar hon sig tungt mot stammen. Tittar på klockan. Spanar bortåt vägen efter en påhittad person som ska komma till mötes. Fumlar efter ciggen och försöker se oerhört upptagen ut, medan andningen börjar landa i magen igen. Drar djupa halsbloss. Kastar bak huvudet och slänger en snabb blick framåt...uppåt.

(Ja... jävlar…)

 

Hjärtat stannar upp i slaget, en sekund och färgen stiger upp och ut i de allaredan så röda kinderna. Nytt... väldigt djupt bloss. Sen bestämmer hon sig och vänder upp hela ansiktet. Osminkad och sårbart. Blicken stannar kvar mot en fast punkt.

I tio sekunder, tänker hon.

Ett, två... något rör sig. (Jag visste det).

Tre, fyra... händer drar försiktigt undan gardinen.

Fem, sex...halva ansiktet tittar fram. Androgynt... naket... plågat... nyfiket.

Sju, åtta... ciggen brinner i ensamhet mellan hennes fingrar.

Nio... det flammar till mellan ögon som möts över smutsiga avgaser och stressade bilister.

Nio... (drar ut…)  Magi... en flämtning.

Tio... hon viker undan, vågar inte mer. Så djävulskt outhärdligt ljuvligt smärtsamt.

 

Vad är det för väsen som bosatt sig i hennes tankar och kropp. Som styr hennes morgon så att hon måste ut och stå vid eken varje morgon... klockan tio.

Hon vet inte vem det är... Betraktaren i fönstret.

Men hon älskar det, och längtar redan efter morgondagen.

 




Prosa (Kortnovell) av Cahaya
Läst 338 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-04-27 20:28



Bookmark and Share


  Lars Hedlin
Starkt och närvarande i en ton av liv som berör djupt inom..kram <3
2017-04-29
  > Nästa text
< Föregående

Cahaya
Cahaya