Att ha känt så mycket ledsnad betyder något. 

Du frågar mig om livet under eken. Jag beskriver 

sinnesintryck utifrån min förutsättning. Är det

en ek beskriven och hur många finns det? 

Hon höll hans galenskapen inom sig tills hon blev 

den. Enkel psykologi. Han hade hennes dotter i ett

särskilt rum. Jag kallar det för kärlek. Den kan både 

äga och vara fri. Kärleken. Den kan vara enkel, komplicerad. 

Min kärlek är en virvlande trumma. Stillar sig i lä far fram 

likt en tundra. Den har blivit äldre men alltjämt överraskande. 

aldrig enkel men alltid ren och alldeles

förtvivlande betydelsefull. Mitt i forsen har samma gestalt 

hindrat översvämningen. Två krafter för jämnvikt. 

min arm släppte aldrig taget. Fanns just ingen som stoppade 

fallet.

Det finns ingen. 

Naturen bygger egna broar så att vägarna kan korsas 

fallen bli kortare avstånden färre. 

Därför finns min avbild i sanden. Hon som tycker om 

blommor- är älskvärd. 

Jag läser mellan rader. Sorgen bygger fasansfulla skepnader 

av bilderna han har om mig. Idag är orden mindre hårda 

men tillfällena märkligare, svårare att förutse. Alltjämt där. 

Jag vet inte. Men alltid när jag avfärdat det andra- befriats

plockar psyket fram den andra fågeln på min andra axel. 

Den ifrågasätter min bild- försöker se den Andres perspektiv.

det gör så ont att se. Att riktigt betrakta skadan. Att den 

som skapat mig inte kan älska. Inte mig. 

Ren psykologi. För mig är det ordet som en befrielse 

rörelse för den övre medelklassens kvinnor. Ska jag 

gå en kurs eller kanske fundera över min uppväxt. 

Kanske vore nyttigt, rent av bra. 

Inte för mig. Det är en resa med två svarta hål. En att krypa 

in i och en att ta sig ur. Blommorna doftar här och kaffet 

är ljuvt. Vissa dagar är kärleken så nära att trumpeter spelar 

klassiska stycken över bröstens lutning. 

Ibland tror hon att den verkliga kärleken som famns i överflöd 

var just det.

Att hon vågat.