Ett helt liv
jag ägnat åt
att finna mitt
eget språk

Ett halvt liv
jag ägnat åt
att ursäkta mig
för mina trevande
strävanden

Det var länge sedan
jag läste de gamla klassiker
som formade nyfikenheten
till att söka finna orden
som bara är mina
Orden som inte redan
brukats av någon annan

Inte på samma sätt
i alla fall ...

... och definitivt är det så
att jag inte vill använda
de ord som är dina
så som du använder dem ...

Sonetter, alexandriner
och många andra versmått
jag prövat, lekt med
och från tid till annan
kunnat ta till mig
i såväl stort som smått

Men det jag först nu förstått
är varför jag varit så upptagen
med att leva ett verkligt liv

istället för att skriva
doktriner utifrån liv
som andra redan levt

Det kändes liksom
alldeles för skevt
att leva så

Likväl jag av naturen
njuter
av den klassiska litteraturen

Nu har jag mitt eget språk
mina egna versmått
och använder orden
på mitt eget sätt och vis

Okonventionellt
och ibland
lite klyschigt marginell
kan jag driva flöden
dit jag vill
och lite till

vare sig jag är
ond, arg eller snäll ...

Skriver som jag behagar
Tar hänsyn till skrivkonstens
normer och lagar
bara när jag själv så vill

Men även om jag stundom
kan verka marginell
så nedlåter jag mig inte någonsin
till att bli doktrinell!

___________________________
Publicerad här tidigare i januari 2006