Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min kära i mars 1962 i Enontekiö, Lappland, under sportlov. - Jag blev nu änkling. Jag sade farväl till min kära för ett par dagar sedan. Jag vänder nu ett nytt blad i mitt liv. Jag är ensam men till all lycka med härliga minnen.


JAG MINNS DIG

Jag minns Dig
en glad tjej
i parkas, skidbyxor,
som en dalkulla
med vävda vantar
och färgglad mössa,
skidor under armen!
Du åkte nattåg
till Lappland,
kände Dig ej förut,
blev förtjust
på ett ögonblick

Okänd ung man
Du höll litet avstånd.
Först då han föll
på ödemarks skidspår
kom du och hjälpte upp.
Vilade i samlad tropp
i syskonbädd i en fjällstuga.
Mitt hjärta bankade
i accelererat tempo,
jag var betagen,
kände mig lätt ”berusad”!

Du föddes på hösten
mitt i den magiska stund
då löven stod som grannast.
Du levde ett rikt, långt liv,
du gick bort då din tid här
var över, mitt under
vaknande vår
i vårblommors skönhet

Vår härliga, långa livsresa
lämnade vi bakom oss.
Senaste tio plågoår är förbi,
Du kämpade tappert.
Det är svårt att finna ord,
rätta ord att beskriva
ditt eländiga öde.

Trofast härdade Du ut
med bittra lidanden.
En gång suckade Du
”att jag skulle ha
en så förskräcklig sjukdom,
detta kan inte vara sant!”

Jag har en levande känsla
att Du ännu är vid min sida,
varje dag i mina tankar,
du är i vindens sus,
i vågornas dån,
i bergens tystnad,
på vår gröna äng,
där är du närvarande
i mina kära minnen,
på den livsväg som vi nu
lämnat bakom oss.
Du är i gryningen,
vi sitter på solens guldbrygga,
du skämtar med skrattande måsar
på slät klippa,
vi beundrar skymningen
och solnedgångens skuggor
på strandstenar.

Nu även då du är avliden,
är du närvarande.
Jag ser dig
genom ett skimmer av mina tårar,
jag betraktar stjärnornas tindrande
på natthimlen,
du är även där,
jag inbillar mig hur våra blickar
möter varandra i skyarna
i sken av månens spegel.

En smed smider järn,
ordkonstnär smider
ord till poem.
Jag smidde av ord
min minnesruna.
Du, min kära,
du är min käraste
i mina minnen,
Du följer mig evigt i allt.

Du lever, Du är inte död!

© Heikki Hirvonen (26-04-2017)




Fri vers av Heikki Hellman
Läst 346 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-04-28 02:09



Bookmark and Share


  Amari VIP
Trots att jag vet, att dina texter ofta river mitt hjärta, så går det inte låta bli att läsa dem vackra.
Min vän-Du gör det om och om igen, skriver så vackert från hjärtat ditt.
<3
2017-07-26

  Janina Kaminska VIP
En underbar kärleksförklaring. De kära vi har mist lever kvar i vår minne för alltid. Beklagar sorgen.
2017-05-17

  Minkki VIP
"Du följer mig evigt i allt."
Efter tunga, mörka år är det de ljusa som lever efter döden, just som Du skriver. Levande, ljust!
2017-04-29

  walborg
Otroligt ljus i texten som lyser av kärlek. Vilka välsignade minnen som ingen kan ta ifrån Dig kära Heikki!
2017-04-28

    ej medlem längre
Så gripande att läsa din minnesruna efter din kära! Mycket vackert skrivet!
Förstår din stora saknad och sorg!
2017-04-28

  Robert Gustafsson
Fint.
2017-04-28

  Linda CH VIP
Vad vackert och gripande du skriver om din kära som alltid kommer stå dig nära. Beklagar sorgen Heikki.
2017-04-28

  Alysse VIP
Du berör mitt innersta
med dina ord
så målande beskriver
du din käraste älskling
och er djupa kärlek

"Du lever, Du är inte död!" skriver du

Nej, hon är inte död, för hos dig
finns hon för evigt. Det beskriver du
så varmt och underbart med hjälp
av naturen och alla era minnen.

Det är så sorgligt och ledsamt
att hon inte längre vandrar här
på jorden. Men hon finns i ditt hjärta
i dina tankar, hennes själ vilande
nära din. Hon älskar dig och
lämnar dig aldrig!
Stor kram finaste Heikki


2017-04-28

  Jan Widströmer VIP
Gripande!
2017-04-28
  > Nästa text
< Föregående

Heikki Hellman
Heikki Hellman