Tänkte på det där ordet, villkorslös.
Är det så kärleken till barnen bör beskrivas?
I det att den är lika brinnande oavsett allt.
Helt oberoende yttre faktorer, sinnestillstånd, tid och rum. Helt utan krav på motprestation och tacksamhet.
Och om det är så, vilka andra känslor äger rätten att beskrivas som villkorslösa?