Jag tar en sup, en ärlig sup var dag,
jag vill en sup ock mina vänner bjuda.
Kung Salomo nog hade gjort som jag,
om renat brännvin stått att få i Juda.
Han skulle tagit sig en styrketår
och uppstämt glad till lutan "helan går"
och tillsett strängt att ingen finge kraba,
ej ens den sköna drottningen av Saba.

Uti en gammal kodex finns ett bud:
att supen endast tagas må till fisken.
Det budet tycks dig strängt, ty – Herre Gud! –
ibland du skådar knappt en spigg på disken.
Men lugna dig och fall ej strax i kramp,
hugg gaffeln modigt i en ättikssvamp
och tag ditt glas, det är dig ej förbjudet:
"All mat är fisk" – så lyder andra budet!

När du förgäves gått från bank till bank
och hela livet tycks dig fullt av galla,
och lånen sägas upp, och du är pank,
och allt är slut, och växlarna förfalla –
min vän, grip icke till revolvern strax,
blott den, som har ett gott humör, har flax.
Tag dig en sup, tag två, det klarar tanken
och ger kurage till nya dåd – i banken!

Må söderns barn i Rheims och Epernay
besjunga druvans safter i sin bägar.
Vi Nordens söner sjunga ej som de,
ty rankan spirar ej på våra tegar.
Men lika gott, om dock vi ej ha gull
att slösa på champagnens dyra tull,
vi ta vårt glas, och nöjda uti hågen
vi stämma upp: Hurra för rena rågen!

Ett drickbart vitt vin får man från Bordeaux,
men ej om det jag gör ett högtidsnummer.
Nej, hellre ett glas rhenskt jag läppjar på
till köttet av en frodig nordsjöhummer.
Men bäst av vita viner, vill jag tro,
är snapsen till vår lilla kräftas klo.
Och allra bäst – o, alla dryckers krona! –
den snaps, som tas till stjärten av en hona!

Ej nykteristen skrämmer med sitt hot:
att det är Synd att ta en sup till sillen,
att den som smakar starkt, blir idiot
och endast sodavatten föder snillen.
Må han predika både natt och dag,
hans lära har ej stöd i Mose lag,
ty fåfängt söka vi ett bud hos gubben,
som säger: Du skall icke taga nubben!

Vid himlens port står gamle Petrus än
och skiljer bister getterna från fåren.
Det är ej lätt att slinka genom den,
ty han har skarpa ögon än trots åren.
Men smyg en sup med angostura i
åt gubben – och strax är passagen fri.
Då ler han gott, och innan du vet ordet,
du står framför det Stora Smörgåsbordet!

.