Jag visste att du till slut skulle vakna,
ur den sömn som jag skänkt dig.
Nu har du vaknat och sätter min själ
i en våldsam oharmonisk svängning.
Vad jag var glad, vad jag var lycklig,
när dödens svärd vilade i jord, men nu…

Det svarta svärdet är lyft mot mitt huvud
av de händer som var gjorda för hjaltet.
Svartklinga av torkat blod och lemlästat kött,
du mörkerängel av min skapelse.
Vad ont har jag gjort för att se din mörka gloria,
varför söker du mitt blod på nytt.

Jag trodde vi var överens, du skulle fly min värld
i den stunden jag gjorde mitt offer, men du sov bara.
Jag borde ha vant mig, vid dina svek,
jag borde ha lärt mig dina nycker, men inte.
Jag ser händerna lyfta svärdet för att hugga,
hugget träffar och min själ är i lågor.