Ur vad kommer denna vilja
att sortera och ställa tillrätta
dela ut adresslös post
öppna sedan länge stängda skolor
täta och hålla rent
när allt egentligen är över
Vilka är människorna
som står utanför sig själva
och är de längre det
Människor
ligger på golv
drar låtsasverktyg runt rör
leker ofrivilligt
vvs:are, lärare och brevbärare
Människor
främmande och förbannade
inför sin egen stank
Hur kan förvirringen komma sig
bli så total
att de inte längre känner tid eller rum
Framför spegeln står jag och betraktar rörelseavvänjningen
tafattheten och det obegripliga mötet med tandborsten
känner tiden trumma ännu en kammare mot mitt nummer
snart är det jag som sitter framför spegeln
jag som sträcker fram en gulnad nagel
och knackar mot något bekant som inte längre går att nå
Ett verkligt toktittande översvämmar spökansiktet
och får stunden att höja sin röst
på sättet som bara sekundstumma stunder gör
och vi bara blir där, som matroser utan kaptener
står och sitter, lyssnar och ställer in fokus
till han förlöser ögonblicket, genom att säga
Jag är du!