Idag lever jag i en krigszon

Min stad är en belägrad stad

Poliser och avspärrningar överallt

Nazisterna tågar på första maj

Historielösa arga unga män

och ett fåtal vilseledda kvinnor

för det drygt åttioåriga arvet vidare

från en galen mustaschprydd man

vars vision var det ”tredje riket”

Ett skådespel för ögat

med mängder av fladdrande fanor

likt trettiotalets nazistparader

med hakkorsflaggor överallt

Med försök att stolt räta på ryggen

undviker de att möta åskådarnas blickar

för djupt därinne finns en rädsla

En rädsla de inte vill avslöja för sig själv

eller inför grannen i paraden

Deltog inte dessa personer

i skolans historielektioner?

Var de inte närvarande

vare sig fysiskt eller psykiskt?

Varför har de som vuxna vägrat

att fylla den tomma svarta

historielösa avgrunden

med relevant information om vad

nazism egentligen står för?

Går det att bara blunda och leva vidare

med hatet bubblande inombords?

Frågorna är många men svaren få

Min stad är en krigszon

Nazisterna marscherar

© Kjell Åhsberg