Redan medlem?
Logga in
Lockrophon känner inte att natten är här förrän kvällen stillnat
men ett märker hon hur grusvägen fortfarande bär henne mot berget utsikten vyn över vidderna
där lockrop och kula hör hemma och där hunden drar henne några meter till när hon stannat
det är här hon känner varje prång där varje steg uppåt blir en lisa
där tålamodet inte är längre bort än ett par kliv
och där hennes sång får bryta vallarna
© Birgitta Wäppling, 2 maj 2017
Fri vers
av
© Birgitta Wäppling
Läst 485 gånger och applåderad av 5 personer Publicerad 2017-05-02 21:25 |
Nästa text
Föregående © Birgitta Wäppling |