Dagarnas blad
blir en cigarett
eller en drömsk cigarr
att puffa till kaffet
och midnattsfikat
framför vedkaminen
den som sprakar
med rykiga penslar
målar om hela rummet
från dagdröm till nattdröm
och tillbaka igen...

In i rummet
där jag sitter
med min bok
till hälften uppe
till hälften långt nere
i en dagdröm
i midnattens timma.

För dom nattsuddare
som vi är
är vi alltid redan vakna.

Men ändå aldrig riktigt vakna
förrän långt efter
att allting händer.

Sjunker ner
i livets fåtölj
framför eldiga drömmar
och blad alltför tunga
för att vända.

Så vi röker
våran Drömcigarr
ser dagarna försvinna
igenom förtrollande månskensdimmor
in mot den allra sista timmen
med midnattsvatten
och stjärnfyrverkerier
på alla fönster
som dom smeker
målar och leker
med miljoner tårar
och otaliga frågor
som vi inte mera minns
att vi minns.
Att vi minns.

Bara känner
som en sorg
i allting annat
som en förtrollande dimma
en melankoliskt sprucken röst.

Kliver in
emellan bladen
vet inte om vi läser
eller röker upp dom
eller bara sover.

Med dom andra bladen
som bara kunde bläddras
när vi drömmer.

I skymningsboken
som finns gömd i varje bok
som någon har läst.

Ett halvt öga öppet
ett halvt öga stängt.
En halv sida öppen.

Då kunde vi läsa
och drömma
att vi har varit mera vakna
på denna dagen
än vad vi har varit
någon annan dag
som vi missat.

Som om varje dagdröm
gör livet ännu mera
om dom bara kunde lyckas
passa in
i själva livet.

Då kunde vi läsa
våra drömmar
våra gåtor
våra tårar
även långt in på dagen.

Med midnattsboken
till häften uppslagen
mitt på dagen.

Med ett halvt öga öppet
och det andra alltid stängt.

Mot både morgon och kväll
vi lever och drömmer
i skuggan av boken
skymningsboken
mitt på mörka dagen.

Och ibland...
så långt in
på ljusa natten
framför vedkaminens
sprakande drakeldsblad
och förtrollande cigarrer
ser vi att boken
redan ryker för hela livet
och ändå vill kunna drömmas.

Fast från båda hållen.