Längs nazistsvinens benvalkar, under borden,
kröp gatubigottisterna fram
som magottar i gammalt kött
och sög i sig smulorna
av den skämda åsiktens festmåltid
som blivit över sedan 1947.

En typ av skalbagge, en viktiglus,
redan mätt på dammtussar och tokstolligheter
tittade ut under en avklippt tånagel,
berusad på hudresterna av en misshandlad kyckling,
blåste högfärdeligen upp sig
och ansåg sig ha fått talets gåva:

"Kära alla", sa den fyrbenta insekten.
"När vi..."
(han menade det homogena samhällets
kollektivt likdumställda hushållsindivider)
--"när vi nu har fått smaka
på överflödet av kakbordets sötma,
så anser vi
(han talade nu om sig själv
i kejserligt fjärde pronomen)
att det är hög tid för
att utbringa en smärre skål."

Härefter följde en populistisk skål
av något surnat efter sitt bäst-före-datum.

Härefter följde en rad meningslösa referenser
till tänkare och hjältar förblindade av frihet,
livsfientliga metoder och suspekta uppsåt.
På väggen föll almanackans blad
visande den 27 augusti 2017 obemärkt förbi
och landade på det smutsiga stengolvet
som ett visset höstlöv bland alla delikatesserna.

"Vi är avgrundens arméer", intygade rösten,
"vi är den enda sanna rasen av vermis puralis
samlade i förening för vårt rikes stolthet!
Alla kloaker förenen eder!"

Talet avrundades i några stavelser
om skitbaggars förträfflighet
och att någon annan missgynnad skapelse
i ett helt annat universum av koskit långt borta
som ingen visste vem det var
eller vad den hette
utgjorde ett förpestande akutproblem
för någon här i insvorna gruppen
som ingen heller visste vem eller varför.
Fem antifeministiska gråsuggor applåderade.

Sedan fortsatte festen.
Alla insekterna,
fullt upptagna med kråseriet,
var väldigt nöjda med att tillhöra
en så, i asätandets konst, utmärkt och utvald grupp
av rarely distinguished others.

Några blågula vältrade sig
i nedfallna torkade kryddor med sirapspölar.
En kackerlacka beseglade sitt nekrofagra syfte
i en rutten sardin.
Några likmaskar rullade sig
mot bordsbenens ytterkanter
och klottrade något hotfullt politiskt i blyerts
på ett språk som bara larver talar och begriper.

Det var då två stora dallrande bjässar
från jättarnas rike sköt undan stolskammen,
som en bergsrygg tedde den sig för en liten ettermyra,
reste sig opp från bordet i himlen
och satte ner baconfötterna igen
rakt över den mikroskopiska magottpopulationen.

SPLOSH!!