Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Uppfräschad repris, som förklarar en del av mitt risiga mående. Sedan är ju min kropp, rent fysiskt, en rivningskåk. Nåja, jag återkommer när/om humöret stiger tillsammans med energinivån. Och, ja, det är jag på bilden.


Barndomedagen

 

 

Ni slipar era tungor till kluvna svärd och klingor
som hugger mig i ryggen likt en Brutus av vår tid.
Ni täpper till min andedräkt i fall den lämnar springor,
ty rösten min den får väl gny men inte ta till strid.


Och baktalar med smädelser, med skymfer och med skvaller
det gör ni stolt som tuppen i er ankdamm utan skam.
För fysiskt får jag tulta fritt, men själsligt finns ett galler
som hindrar mig att vara jag: ”Bli kväst och sedesam!”


Och drömmarna ni drömde om att själva få besanna
dem skall ni nu nå upp till genom mig det är ju klart.
Här regnar kraftord, invektiv och glåpord, aldrig manna;
att negligera morot – hylla piska, anses smart.


Betslen kanske är mental men omöjlig att rucka.
Jag följer som en nickedocka hövitsmännens drag.
Och vet att om jag ej är bäst, eller råkar sucka
så väntar heta ispilar mot ängslans andetag.


Ja, vad är det för simpelt skarn, för barn, för liten småtting
som trots sin pubertet inte förmår att ta sig ton.
Regredierad till ett foster, skraj för husses rotting,
och till och med för rädd för en verbal revolution.


Ni påstår att er spjälsängsfostran ger väl och ve och stadga,
och gör allt för jag skall bli den ni själva aldrig blev.
Mitt självförakt och egenhat, det skummar just som fradga,
och självinsikten är förryckt och världsbilden är skev.


Och även du som inget gör, som inte trycker ner mig
är lika skyldig som den best vars käft sprider sitt groll.
För även fast du gömmer dig, så går du runt och ser mig,
men stödet som jag fick av dig var jämt lika med noll.


Jag spränga vill min puppa, jag vill krossa de kokonger;
de affektiva bojor som förhindrar mig att gå.
Nån gång så kokar allting över, då finns ingen ånger,
och sonar gör jag stolt det ”brott” jag då tänker begå.


Det ångar bland synapserna jag orkar inte mera:
Jag vägrar vara offret tills ert gatlopp går i stöp.
Jag riktar avskedsfrasen mot min panna; och notera,
det här var något som ni tvang mig till så snart jag kröp.

 

 




Bunden vers (Rim) av Judas Ekholm VIP
Läst 338 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2017-05-04 15:07



Bookmark and Share


  NOTARIUS PUBLICUS VIP
Du har "det" i dig,
Kraft !
2017-05-09

  Maria Marängsviss VIP
Rysligt rörande rimmat. Svårt starkt!

”För fysiskt får jag tulta fritt, men själsligt finns ett galler"

"Jag spränga vill min puppa, jag vill krossa de kokonger;
de affektiva bojor som förhindrar mig att gå.”

2017-05-04

    Sefarge VIP
Välklingande
Rimkraftiga
Ordslingor
Mästerlig
Skaldekonst!
Med djupdold
smärta!


2017-05-04

    ej medlem längre
säger som Zavanna du skriver mer än bra på rim om det som tynger
Starkt gjort. Otroligt med tanke på hur dåligt du måste må...du blir klart bättre snart
2017-05-04

    ej medlem längre
Att du orkar och kan formulera orden visar att du har en styrka som inget tagit ifrån dig. Beundrar den styrkan och hoppas på bättre dagar.
2017-05-04
  > Nästa text
< Föregående

Judas Ekholm
Judas Ekholm VIP