Redan som fyraåring visste Björn hur han ville bli uppfostrad. Och det han saknade mest var en pappa som kunde leka. I femårsåldern startade Björn en detektivbyrå i barnkammaren. Han satte upp en skylt på dörren. Det enda misstänkta han sysselsatte sig med var den egna familjen som han inte förstod sig på. Fadern var alltid upptagen med lärargärningen. Mamman var heltidssysselsatta med hushållet, städning, tvättning och mangling. Det sistnämnda fick Björn hjälpa till med. Han sträckte lakan med modern. Hans fyra år äldre bror, Kalle, ägnade sig mest åt cykling och så småningom åt sin moped. Han rymde fältet och körde in till sin farmor i Kristianstad. I tonåren flyttade han även dit.

 De bodde i ett municipalsamhälle på Kristianstadsslätten som heter Önnestad. Familjen levde i en tjänstevilla som låg i ett hörn av en kvadrat. Närmaste hörn var kyrkan och prästgården. Lite längre bort i ett tredje hörn låg folkskolan. I det fjärde hörnet fanns rektorsbostaden till folkhögskolan. Som barn hade Björn ett stort lekområde. Framför folkhögskolan fanns en mycket stor park.

 Grannbarnen var både pojkar och flickor. Men flickorna var i flertal och jämnåriga med honom. Mycket tidigt upptäckte Björn att han trivdes bäst med rektorns flickors lekar. Det var dockor och dockskåp. Dockorna skulle kläs på och av och dockskåpet var ett miniatyrhus med flera våningar som skulle möbleras.

 De flesta jämnåriga pojkarna ville helst spela fotboll, klättra i träd eller bara brottas. Flickornas mera mjuka lekar passade honom bättre. Med ett viktigt undantag. Rektorns son, Erik, som var tre år äldre än Björn, ägnade mycket tid till att rita och måla, vilket fascinerade Björn. Dessutom lärde Erik Björn att förstå sig på jazzmusik. Det var Louis Armstrong och Miles Davis som var idolerna. Upptäckten av jazzimprovisationen som musikalisk lek blev en viktig upplevelse och erfarenhet för Björn.

I folkskolan lärde han sig spela blockflöjt. Inspirerad av Putte Wickman och Benny Goodman köpte han en begagnad klarinett för tvåhundra kronor. Sedan tog han privatlektioner för en musikfanjunkare på infanteriregementet i Kristianstad. Tack vare en ettårig maskinskrivningskurs lyckades ha få upp en sådan teknisk skicklighet att han fick vara med i ett skolband på gymnasiet. Tema och improvisation blev nu lekande lätt.