Min vän är en ros

under fjolårets gräs

en vind som tar skydd

i stillhetens vår

en kvinna som vandrar

längs ensliga stigar

till hemlighetsklippor

i vildsvinens dungar

min vän söker skuggan

och vrån undan livet

min vän, vill jag viska,

var är du i världen

vart går dina steg

genom spirande blomland

var hittar jag dig

när jag bäst behöver?

Min vän: du är eld

du är kärlek och glädje

du lyser och värmer

i världen för andra

och du, mer än andra

bär storm i din ficka

som utsläppt får havet

att dansa och sjunga

Jag önskar jag vore

i vildsvinens skogar

jag önskar jag såg

vart du vandrat längs vägen

jag ville jag vore

vid gömgrottans mynning

och kände din doft

av en ros mitt i mörkret

Min vän: jag kan se dig

och höra dig andas

fast långt bort i världen

är du alltid nära

är du alltid lågan

som brinner i huset

och är dina sagor

och får mig att lyssna

Jag kan inte vara

den man som jag önskar

jag bär ingen blixt

inget svärd vid min sida

men bara min röst

och bara min önskan

att höra dig tala

och möta din glädje

Du är själens öga

Jag ser dig i natten

jag ser och jag lyssnar

och hör hur du andas

och ber dig att gå

lite närmare sorlet

och låta din röst

bli en stämma i kören

i kören av liv

där din storm kan få springa

helt fritt över vidder

och väcka upp hjortar

där skogen får stämma

av frisläppta vindar

och elden får fäste

i gömställets törnen

Min vän du är du

och jag gläds åt vårt möte

som får mig att le

och våga att vara

Och du är en ros

och nu är det vårtid

och dags för att blomma

och dofta för andra