Det fanns en tid som jag ansåg va bra,
men ingenting är som då nu idag.
Då var jag en femårig liten flicka,
nu tio år senare kan jag inte hitta.
jag kan inte hitta rätt väg att gå,
finner inte svaren till något och jag kan inte förstå.
vet inte vart allt gick fel, men det var något som gick snett.
Att leva ett liv som det här känns inte rätt.
Mina syskon är dom som hållt mig vid liv,
men nu har jag förstått att det är rätt tid.
Smärtan växer sig större för varje dag som går,
men det klart att ni inte förstår,
försöker skrika ut min sorg, men när jag öppnar munnen blir tankarna tysta,
men det spelar väll ingen roll för hade ni hört hade ni ändå inte lyssnat.
Men det finns en person som alltid ställt upp för mig,
pappa, tack jag älskar dig.