Hon smekte den tysta och ack så

undersköna skepnadens uppenbarelse

en vädjande gest inför skepnaden

och hon bet försiktigt sin underläpp

den nyfikna vinden kysste hennes

mjuka hår och förälskade sig

inom hennes bröst där växte saknaden

och den salta sorgen besegrade skepnaden

där tiden slutade gå och stelnande känslor svalnade

där viskade hon ~ du var min