Jag går ofta förbi nedanför ditt fönster, avslöjar drömmar om att inte vara ensam när det skymmer i januari och hur längtan efter en osynlig hand som färgar hjärtats blåslagenhet till ursprungets blodrödheta nyfikenhet, bländar när dagar är alldeles svarta.

Du syns aldrig bakom glaset, men jag har ändå en livsavgörande idé om att du finns på riktigt. Ibland rör sig gardinerna och tyg är stilla om det saknas närvaro i det slutna rummet. Det är dina andetag jag tänker på, då jag försöker hitta genvägen till hörnet av vackra minnen.

Vi kommer aldrig kunna kröka regnbågen till en gata för oss. Tiden räcker inte och många skeenden har förändrat bilden av himlen. Jag försöker i sömnen tända gatlyktorna, lysa upp verkligheten som vi vågar älska samtidigt, men vi har sovit förbi varandras leenden.

__________