Den öde stranden
En dyna vid en solstol
så ensam på en strand
ett duggregn likt tårar
mot solnedgångens sand
En hink och en spade
där leken fått sitt slut
ett sandslott i solen
där skymningen slår ut
En fiskmås har sjungit
sin allra sista sång
den flyter vid randen
av tidvattnets gång
En flagga ses glömd
mot himlen den grå
den vajar i vinden
allt den kan förmå
En docka ligger slängd
och barnögon gråter
hör stjärnornas myller
en viskning som förlåter
Ett vågskvalp flyter still
där månstrimman lyser
vinden somnar varligt
där sandstranden fryser
Så ystert ligger drivved
från främmande kust
den spolas upp så ivrigt
med höststormens lust
En öde strand blir mörk
när natten faller på
somnar tyst och stilla
vad kan den mer förmå?
(Copyright © ULJO)