SYNS INTE HUR
fina fjäder. molnet blickar ned från lite olika koordinater att himla med ögonen åt. kärleken hägrar i en regnbåge.
vid sjön ett eko som inte är inneboende vattendroppe – uppstår ekot som ständigt närvarande medan granen skiljer sin dagg åt just som nacken vrider sig: berget, blunda, gör det till guld. Är rotationen oss vaggande? jag ser en horisont i gungan. med ett hål i. hade för vana att stirra in i den där solen som barn och vad, ja, jag blir blindare och blindare. tänker tanken att det skulle kunna lindra den. Den porlande sorlande smärtan. I att. Nu stängde jag för snabbt och in dig. Skönt det vore att slippa se. Jag vill inte vara här utanför. Du borde skriva en kom ihåg-lapp med ordet: Transcendens. Vi borde se varandra djupt i ögonen. Vill du gå och rita är det okej. Vill du måla så måla. Ryggens tillvändhet, droppar av vatten i nedkomst, nedklättrandet. Så hittade jag dig. Vid staffliets sönderslagenhet. Du var inte glad att se mig efter ett tag. Kvistar gick sönder när jag gick. gud vet vad som förintades under min vikt. tiden drog ut på sig längre än hurdant det var möjligt att anse att den fick. känslostämningarna tumlade omkring i en blick. en vägg. en vägg syns igenom väggen. klottrar en dikt därpå, om missiler. det händer att jag råkar hägra, ett ansikte i hjärnan. fjärranfärgade horisont. du är produkten av två storheter i det lilla försvinnande irrelevanta. så hittar jag dig. vid en myrstack, har något i ögonen, ett blänk som skvallrar om hur stenen i den landade där. någon annan ser dig också, vi är inte ensamma, som gråter en skvätt. tårarna borrar sig inte nedåt. jorden bara ligger där. ändå så vet denna någon någonting nu. spelar död. så vet denna någon någonting. nu. någonting vet denna någon så, där när är. spela död här. himlen under en månskena genom bubblan. Det vindlande vidaste och alltjämt alltid än vidare ögonblicket, upplever det så, ett spektrum av linjernas maktkamper, levnadsspektrumet, livets kod, text om livet. Så hittar jag dig. längst upp på berget, när månen var stor över kort savann, i dess förgrund, ropar: hur gör man nu igen? vi ser och vänder, somnar. vaknar. går ut. blommor innan ansikte. doft av skövlad skog. avstånd. ömsom yrande, ömsom dykande färgfladder/ går in igen/ tittar vidare / vi formades av hjärtan, ja vi kunde inte bry oss när jag inte är mer än vad jag ser en med likgiltighetens välvilja reproducerar sig själv också du, ljuva sommar, så farväl och allt som gick att förstå med ord --------------------------- ögnar ön vidare än vidare i ett havs undfallande beskydd av alla koder du knäckt/ var det här den sista/ som materialiserade sig i järn/ kopparberg/ än så länge bara/ nyckeln till systemet/ garanterar/ koden/ kondens, trollsländehovrande/ utnött överlag, eftersom, fortsättningsvis flödande förflutet/ jag tro - dde att naturligtvis; fortskridande/ sneakersulebläck och pergament/ ingenting under bordet/ står för affärerna/ verksamheten/ relevansägandet/ familjefinansieringen/ ett avlångt eko/ ur syntesins perspektiv/ utifrån stringenta välmeningar/ samtligt i lod gentemot den sol livets kod/ texten som musik som känns som/ enkom avslappnande delikata ljud/ skedar/ böjda/ goda, utsökta/ runtom ytterligheterna i stadslabyrintens arkitekturella alkemi, hermetiska spadtag/ i höjd med horisonten
fördelaktligen uppklättrad om än fel utan rätt till att ske/ medvet/ knappast mer än ett kedjebrev/ detta fundamentalt separerade ögonpar
i dina händer
en blixt rakt på låret
solen har ännu inte gått i moln
konverserar med avkomma till idén att kontraster / dutopin/ lämnade mig i sommar/ -solen (cut sommar) förstod inte mina böner med magen som källa; som resonerar/ den brutna /himlagraven gapar och härjar ett bokstavligt oväsen skummet i vattenfallet som är himmelen smeker kön med gummihandskar av hud ett träd ylar i natten ---------------------------
palmer. vindens flyttfirma, sandkornens antal. strån i prärievargapäls. tiden går. så. HÄR. FORT. bara den tanken tänks passerar minst tre, åtskilliga varv. månsken. våren får möjlighet/ något sådant armens tidsförlopp i rött SOLEN FÖRSVINNANDE I STOPPURET VIRVLAR FRAM FÖRANKRAR MIN VILJA TILL UNDER KVAV MÅNE SÅ VANDRAR JAG LÄNGS DE SVARTA LINJERNA OVANPÅ AVSTÅND SYNS INTE HUR JAG TITTAR NED, PÅ SIKT SER EKVILIBRISTIKEN UT SOM EN LEK, EN KÖNLÖS FANTISERAR ATT ARMARNA ÄR VINGAR, FÖRSÖKER FLYGA OCH HON ÄR UNDER FINGRARNA dörren stängs inte av vind drar ned ett fönster -ret leder ut men in i en stad så hård och, man bara och DU ÄR NATUR TROTS ATT/ VI/ ALDRIG SKULLE HINNA BLI FÄRDIGA MED VARANDRA
SAKNADEN GROR I JORDEN DÄR GRAVITATION SÄTTER PUNKT MEDAN SPRÅKET VÄGRAR BILDA MENING -
BLOTT BLOD SOM BLÖDER VISKAR FALLER NED I SPIRALER OCH LANDAR LIKT ETT VITT LÖV REDAN FÖREVIGT ALLTID. ALDRIG FÖRSÖKER ALLTID SOVA ÖGONEN OCH IGNORERAR ALLT SOM SYNS SOM INTE ÄR ÖKEN, MINNS ATT DET VAR EN FRUKTANSVÄRT VARM DAG SOM RAMLADE UTFÖR HORISONTEN TILL DENNA NATT SOM JAG FÖRSTÅR NÄR DEN SMEKER FROST PÅ MIN PANNA, TÄNKs DET ATT JAG INGENTING RINGAR PÅ VATTNET OCH I TRÄDET
Övriga genrer
av
inormie
Läst 282 gånger Publicerad 2017-06-22 10:39 |
Nästa text
Föregående inormie |