Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

SYNS INTE HUR

 

 

fina fjäder. 
reservoar med svart. 
ni samsas i ett gult ljus. 

molnet blickar ned från lite olika koordinater att himla med ögonen åt. kärleken hägrar i en regnbåge.

 

vid sjön

ett eko

som inte är inneboende
i sjön/ sjön
har ett eko
som lämnar den från
någon annanstans/ när en

vattendroppe
lämnar
granbarr
-ets gren för att sparsmakat slå ned

– uppstår ekot som ständigt närvarande
men inte alltid ljudlig hålluft; ljudet ekar ut
ur landvinningen/ där det samlevande utrymt; den med hålluften samlevande sjön
till dess att ekot når hörselgångarna

medan granen skiljer sin dagg åt 

just som nacken vrider sig: berget, blunda, gör det till guld. Är rotationen oss vaggande? jag ser en horisont i gungan. med ett hål i. hade för vana att stirra in i den där solen som barn och vad, ja, jag blir blindare och blindare.

tänker tanken att det skulle kunna lindra den. Den porlande sorlande smärtan. I att. Nu stängde jag för snabbt och in dig. Skönt det vore att slippa se. Jag vill inte vara här utanför. Du borde skriva en kom ihåg-lapp med ordet: Transcendens. Vi borde se varandra djupt i ögonen. Vill du gå och rita är det okej. Vill du måla så måla.

Ryggens tillvändhet, droppar av vatten i nedkomst, nedklättrandet. Så hittade jag dig. Vid staffliets sönderslagenhet. Du var inte glad att se mig efter ett tag. Kvistar gick sönder när jag gick. gud vet vad som förintades under min vikt. tiden drog ut på sig längre än hurdant det var möjligt att anse att den fick. känslostämningarna tumlade omkring i en blick. en vägg. en vägg syns igenom väggen. klottrar en dikt därpå, om missiler. det händer att jag råkar hägra, ett ansikte i hjärnan. fjärranfärgade horisont. du är produkten av två storheter i det lilla försvinnande irrelevanta. så hittar jag dig. vid en myrstack, har något i ögonen, ett blänk som skvallrar om hur stenen i den landade där. någon annan ser dig också, vi är inte ensamma, som gråter en skvätt. tårarna borrar sig inte nedåt. jorden bara ligger där. ändå så vet denna någon någonting nu.

spelar död. så vet denna någon någonting. nu. någonting vet denna någon så, där när är. spela död här. himlen under en månskena genom bubblan. Det vindlande vidaste och alltjämt alltid än vidare ögonblicket, upplever det så, ett spektrum av linjernas maktkamper, levnadsspektrumet, livets kod, text om livet. 

Så hittar jag dig. längst upp på berget, när månen var stor över kort savann, i dess förgrund, ropar:

hur gör man nu igen?
för att älska?
tack för mig.

vi ser och vänder, somnar. vaknar. går ut. blommor innan ansikte. doft av skövlad skog. avstånd. ömsom yrande, ömsom dykande färgfladder/ går in igen/ tittar vidare

/

vi formades av hjärtan, ja
vi formades av hjärtan vi
visste inte
att vi inte skulle
prata om dem mera

vi kunde inte bry oss
och vi kunde inte sluta 

när jag inte är mer än vad jag ser
då finns inte detta
det, mer, slår

en med

likgiltighetens välvilja
till häpnad hur saknad
-en gör gott

reproducerar sig själv
av sig självt
 

också du, ljuva sommar,
är ingenting för mig 

så farväl och allt som gick att förstå med ord

--------------------------- 

ögnar ön vidare än vidare i ett havs undfallande beskydd 

av alla koder du knäckt/ var det här den sista/ som materialiserade sig i järn/ kopparberg/ än så länge bara/ nyckeln till systemet/ garanterar/ koden/ kondens, trollsländehovrande/ utnött överlag, eftersom, fortsättningsvis flödande förflutet/

jag tro dde att
du var här helhjärtat
verkligen/ där helveteshälft

naturligtvis; fortskridande/ sneakersulebläck och pergament/ ingenting under bordet/ står för affärerna/ verksamheten/ relevansägandet/ familjefinansieringen/ ett avlångt eko/ ur syntesins perspektiv/ utifrån stringenta välmeningar/ samtligt i lod gentemot den sol 
-en ja, naturligtvis

livets kod/ texten som musik som känns som/ enkom avslappnande delikata ljud/ skedar/ böjda/ goda, utsökta/
mot tungöknen hos papperslös byggarbetare på hungerstrejk/

runtom ytterligheterna i stadslabyrintens arkitekturella alkemi, hermetiska spadtag/
hålrummet som tidigare framträdde som luften där granen tappar sin dagg ned i sjön signerar jorden/ på ren magkänsla
lotsande sju simpla och utomordentligt oskyldiga kullar/
genom ur och skur/ de skulle komma att symbolisera de sju elementen
i och med nattens tillåtelse sjufalt korrelerande med stjärnor/ stirrar på varandra

men åh; trädtopparna och dyn därbakom begår giftermål
silvergatan, guldgatan; den stängda/ käftens kod
-språk vid en bas/ bygger bris/ för att inte nämna ett slut

i höjd med horisonten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

fördelaktligen uppklättrad
i en mast/ bortvänt saltblöta kindben
ovan en bröstkorg/ en destination

om än fel utan rätt till att ske/ medvet/ knappast mer än ett kedjebrev/ detta fundamentalt separerade ögonpar

 

 

 

 

 

 

i dina händer

 

 


är ett minne blott

 

 

 

en blixt rakt på låret

 

 

 

solen har ännu inte gått i moln

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

konverserar med avkomma

till idén att kontraster / dutopin/ lämnade mig i sommar/ -solen (cut sommar) förstod inte mina böner med magen som källa; som resonerar/ den brutna /himlagraven

gapar och härjar ett bokstavligt oväsen
med ögonen. visslar pupill!, illa kvickt!!, längst bergsgata, så att säga, den typen av hona/ dagdrömmare! / i vattenfallet mot himlen

skummet i vattenfallet som är himmelen

smeker kön med gummihandskar av hud

ett träd ylar i natten
vädrar inget blod

--------------------------- 

 

palmer. vindens flyttfirma, sandkornens antal. strån i prärievargapäls. tiden går. så. HÄR. FORT. bara den tanken tänks passerar minst tre, åtskilliga varv. månsken.

våren får möjlighet/ något sådant
känner igen!
må hösten spira likt dina pupiller
som lasersikte på kartan och jag kan!
förutse tidens drag/ nästa dag / där väntar jag

armens tidsförlopp i rött

 SOLEN FÖRSVINNANDE I STOPPURET

VIRVLAR FRAM
BEHÄRSKAD
KÄNSLOSTORM KRING DET
BEUNDRANSVÄRDAS LOGISKA ÖGA

FÖRANKRAR MIN VILJA TILL
ATT INTE FINNAS TILL
FÖR NÅGOT ANNAT ÄN DET HÄR
LIVET

UNDER KVAV MÅNE
I ETT MJUKT RUM
STRYKER
TILLS VI KAN SOMNA
OCH FÖDAS IGEN

SÅ VANDRAR JAG LÄNGS DE SVARTA LINJERNA
KRING HENNES ÖGONGLOBER
UTAN MINNE
VILKEN HORISONT
SOM TIPPADE MIG HIT
SVÄVANDE SYNEN BERÖRANDE

OVANPÅ

AVSTÅND

SYNS INTE HUR JAG TITTAR NED, PÅ SIKT SER EKVILIBRISTIKEN UT SOM EN LEK, EN KÖNLÖS FANTISERAR ATT ARMARNA ÄR VINGAR, FÖRSÖKER FLYGA 

OCH HON ÄR UNDER FINGRARNA
det syns på den tysta skuggan
bland träden/ säger någonting om någonting/ ty väl införstådd i att det inte går att säga någonting om någonting/ med hjälp av /någonting, som… kommer av/  bra/ -sans ekande entropi/ går att bygga/ elden är anspråkslös/ har aldrig sträckt sig längre än till drömmen/ och allt det vill skriva är att den går i och med/ att möjighetens väsen/ allt möjligt/ är möjligt, är/ skugga under fingrar, är/ intet omöjligt

dörren stängs inte av vind
livet bränns precis vid
på någon sida tiden/ skiljelinjen

drar ned ett fönster
över rälsen motsatt jordens riktning
sträcker ut en arm, en lugg/ blundar tänker ingen
-ting /mer/ än att; det var inte
i går hjärtat kändes slå/ spå

-ret leder ut men
bara ur skogen

in i en stad så hård och, man bara och 

DU ÄR NATUR
VI LÄMNAR VARANDRA
FÖR OSS SJÄLVA ATT DÖ
EN AV OSS KOMMER ATT

TROTS ATT/           VI/          ALDRIG 

SKULLE HINNA BLI FÄRDIGA MED VARANDRA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

SAKNADEN

GROR I JORDEN

DÄR GRAVITATION SÄTTER PUNKT

MEDAN SPRÅKET VÄGRAR BILDA MENING -

 

BLOTT BLOD SOM BLÖDER

VISKAR FALLER NED I SPIRALER

OCH LANDAR LIKT ETT VITT LÖV

REDAN FÖREVIGT ALLTID. ALDRIG

FÖRSÖKER ALLTID SOVA
FORTSÄTT, VIDARE, ÄN VIDARE
SVINGADE SVÄRD FÖRSTÅR
EN IDÉ OM STJÄRNOR SOM INDIVIDER
KROCKAR I MELLANGÄRDET, ÖPPNAR

ÖGONEN OCH
FINNER LIVET
MITT I ÖKNEN, FATTA
-R GREPP OM LUFTEN OCH

IGNORERAR

ALLT SOM SYNS SOM INTE ÄR ÖKEN,

MINNS ATT DET VAR EN FRUKTANSVÄRT VARM DAG

SOM RAMLADE UTFÖR HORISONTEN TILL DENNA NATT

SOM JAG FÖRSTÅR NÄR DEN SMEKER FROST

PÅ MIN PANNA, TÄNKs DET ATT JAG INGENTING
SAKNAR HÄR PÅ YTAN, SÄTTER MIG NED PÅ KNÄ
OCH OSAR VAD JAG KAN MED FINGRARNA I SANDEN

RINGAR PÅ VATTNET OCH I TRÄDET
LITEN KROPP MED SMÅ TANKAR
ORD FÖR DESSA LJUS SOM SAMMANSTRÅLAR
överlag, eftersom, fortsättningsvis flödande förflutet 

 




Övriga genrer av inormie
Läst 282 gånger
Publicerad 2017-06-22 10:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

inormie
inormie