Jag gick i vinden
vinglande
och sökte ljus
men vaggade mot mörker,
jag fann väl bara skuggor.
Jag satte mig att tiga
och att blunda.
Då flög en fjäril som den ville,
den landar på min arm,
den landar i min dröm
och andas,
och andetagen växer
till en storm.
som sveper undan moln
och skyar.
Solen syns!
Ljuset som jag sökte!
Och jag reser mig
och ser mot himlen
och läser högt
en dikt om
mannen som kom hem till slut.


*
Dikten uppläst



- Poesi från Alvesta -