När himlen sprängs,
skärvorna av den verklighet som var skär i mitt bröst.
Finns inte längre.

Jag faller längre och längre
i oändligheten,
utan nödbroms,
utan återvändo.

Min skälvande kropp,
mitt sköra psyke
och min svidande längtan,
finns,
i oändligheten.