Hon låter mig inte leva med henne,
Hon låter mig inte leva utan henne.

Ibland önskar jag att jag ska dö,
Men om jag dör så blir hon ensam.
Jag är rädd att min död ska skada en människa.

Hon var en vacker och fin kvinna,
När du var ett litet barn var hon den underbaraste,
Den underbaraste kvinnan och mor.

Men sen blev hon sjuk.

Då var hon redan mamma till mitt barn.
Man lämnar aldrig kvinnan som fött ens barn.
Hon är mitt öde tills jag dör. Mitt öde att ta hand om henne.

Ibland hatar jag henne
Ibland tycker jag synd om henne
Ibland tycker jag synd om mig själv som träffade henne.

Men på den tiden var hon underbar.
Jag glömmer aldrig henne, hur hon en gång varit.
När jag insåg att hon var sjuk bar hon redan på mitt andra barn.
Då var det försent.



- Att leva med bipolär sjukdom.


*