Jag träffade Christer en gång, hans ord var väl valda, det tog 5 minuter för mer skulle jag ändå inte orka stanna.

"Du kommer springa och alltid falla.
Du kommer vingla och nästan alltid svimma.
Du kommer irra omkring men alltid stå stilla.

Du kommer aldrig komma i mål, du kommer aldrig att uppnå alla dina mål.
Du kommer aldrig lyckas planera hur du kommer att må, än heller hur det kommer att gå.

Hur ska du lilla vän, hinna leva när du redan levt 100 i en? Inte ens fyllda 25.

Du kommer aldrig hinna se det vackra i stunden för när stunden väl kommer har du redan passerat förbi, sisådär 10 ggr om.

Du kommer alltid att försöka finna ro, även om inom dig din egna oro har slagit bo. Etsats sig fast och konstant sparkat dig i magen, försöker att få dig att ge upp.

Du kan aldrig springa ifrån dig själv, du kan bara försöka att stanna upp och ta en paus på vägen, så inte vägen tar slut utan att du känner att här tar fan livet slut."

Jag förstod inte då, men jag förstår nu.