Den sinnessjuka vet att sanningen är arkimedisk princip. Det krävs en kraftansträngning för att nå den. Men för vem? Är frågan felställd?

Alla sanningar tycks förefalla vara ett gummiband av axiom, som likt smultron på ett halmstrå fått bilda en midsommarkrans i minusgrader.

Det här gummibandet och smultron-axiomen sträcker på sig, och den får kraft ju mer neuronerna i vårt huvud växer till sig.

Normaltillståndet på gummibandet däremot, det gåtan ljuder tonlöst försvunnen...
- Slå en sträng, två, eller tre ackord på din lyra. Men stäm den.

Då allt verkar vara i harmoni är sanning för stunden nära.