Kall som is,torr som fnöske,hård som stål,seg likt läder,otämjbart okuvlig som kattdjuret och outgrundligt omutbar i sin ambition,skrider den seriöse hantverkaren till verket,härdad genom askesens uppladdade energi,vars karaktär är marmorfast,som en stenstods monument över hantverkarens livsverk,vars avbild av sig själv han övervunnit.

Den i askes offrande för gudars skål,sätta själv sina gränser,allt efter den upphöjda strävan,vars halt beprövat medvetandets berusande kalk,som karaktären besegrat begären buddhalik blir.

Men hos den utan en enda smula askes,framträda de värsta sidorna hos den civiliserade individen som en civiliserad vilde med bärsärkarframgång som äter guld och dricker olja medan folket tystas med krut och dynamit.

*